Min avanmälan till radio- och TV-tjänst:
"Hej, enligt den nya domen saknar jag TV-mottagare. I mitt hushåll har vi datorer, plattor och mobiler med internet men saknar helt TV-mottagare. Jag avanmäler mig härmed från radio- och TV-avgiften. Jag önskar dessutom få återbetalning av avgiften jag erlagt eftersom avgiften nu i efterhand visat sig vara olaglig. Orättfärdig och odemokratisk har er nya internetskatt varit hela tiden. Sen är det problematiskt att SVT och SR har en gräddfil in i medborgarnas fickor genom särlagstiftning som gynnar den statliga mediekoncernen ekonomiskt och missgynnar alla konkurrenter. När det gäller webbtjänster/streaming är det också märkligt att andra med betydligt färre betalande kunder under samma period tagit 79kr/månad för bl.a. kvalitétsserier via reklamfria streamingtjänster medan ni år ut och år in tagit mer än dubbelt så mycket betalt av betydligt fler kunder. Låt gå för att markbunden TV kan vara dyrt att driva, men det blir då väldigt märkligt att man som datorägare tvingades betala ett så extremt mycket högre pris för en sämre tjänst som man inte ens ville ha. De få gånger jag kollat på SVTplay har mestadels varit melodifestivalen och eurovision, men då har de tekniska problemen varit så stora att videokvalitén varit undermålig och det har varit avbrott i tjänsten ofta flera gånger per program. Alltså har den enda grej jag egentligen varit intresserad av att betala för varit plågsam att kolla på, då blir den supermycket högre avgiften ännu mindre motiverande att betala. Eurovision song contest har jag i flera år fått kolla på via den danska tjänsten eurovision.tv/octoshape för att SVTplay inte fungerat tillfredsställande, det är pinsamt. Om ett danskt företag lyckas streama till hela Europa borde väl SVT klara av att streama till Sverige?"
För några dagar sedan fick jag ett par tusen kronor tillbaka. Det är skönt att juristerna i högsta förvaltningsdomstolen hade lite råg i ryggen när politikerna inte hade vett att stoppa SVT:s maktmissbruk. Det är ändå helt politiskt tillsatta styrelser för SVT, SR, m.fl. så politiker hade den högsta makten i bolagen, och riksdagen har dessutom den lagstiftande makten och både regering och riksdag har en hög informell makt över bolagen. Det har varit ett märkligt odemokratiskt spel med medborgarnas pengar. Jag har dessutom valt att avstå från att ha TV för att jag inte vill gynna den statliga politiskt korrekta uppläxningsmaskinen ekonomiskt, för jag upplever att den tonen finns i SVT trots att den inte borde finnas där. Demokrati handlar om att makthavarna lyssnar på väljarna och kommer fram till genomförbara kompromisser som tar hänsyn till väljarnas åsikter, inte att de som har makt förmedlar sina åsikter till folket genom att påverka vad som ska föras ut till barn och väljare genom skola och TV, det är direkt antidemokratiskt ur mitt sätt att se det och är ett pågående maktmissbruk som flera generationer levt med. Det är en rest av att vi tidigare var en diktatur som gradvis övergick till demokrati med högt inslag av socialism. I länder med starka frigörelser i form av revolutioner och liknande kan man se att banden till statsförtrycket klippts starkare och man har högre frihetsideal. Överlag är det problematiskt när det läggs på medborgarna nya avgifter och skatter utan att medborgarna tillfrågas, det är inte demokratiskt. I TV-licensplågan för internetanvändare fick frågan inte ens debatteras inför ett val och avgöras genom beslut i riksdagen utan det var ett direkt intrång i medborgarnas plånböcker utan demokratisk förankring.
Jag är glad att internetskatten äntligen är borta nu! Det lär nog inte dröja så länge innan TV som fenomen försvunnit, för snart är nog de flesta personer mer intresserade av saker som är streamade på beställning. För visst är det bättre att kolla på det man vill se när man vill se det? Då kommer det att handla ännu mer än idag om vem som lyckas producera det material som folk vill titta på, istället för att ansvariga väljer ut vad som ska visas vid de tider på dygnet när det finns många potentiella tittare i syfte att förmedla ett budskap och påverka massorna i en viss riktning.
Jag lever redan i den typen av frihet sedan några år, och jag tycker att det är så skönt att inte andra styr vad jag ska titta på och när! Det måste upplevas för att förstå hur skönt det är!
fredag 18 juli 2014
fredag 23 maj 2014
Valen 2014 blir första gången sedan 2006 då jag inte kandiderar i val
I oktober deltog jag i den interna provomröstningen i Moderaterna inför rangordningen till valsedlarna 2014 för kommun och landstinget. I slutet av november bestämde jag mig dock tillslut för att inte kandidera i valen utan att ha en liten paus. Jag vill tacka de dryga 30-tal personer som röstade på mig i det interna och externa provvalet. Det värmer i hjärtat att få stöd från både medlemmar och väljare när man är ny medlem i ett parti!
Anledningarna att jag backade ur valen var flera:
- För att kompensera för att man tidigare varit aktiv i ett konkurrerande parti bör man enligt min mening som ny kandidat i ett nytt parti(M) vara mer aktiv än andra kandidater, det är min målsättning som jag tycker är rimlig. Jag är småbarnsförälder och föräldraledig, min fru siktade in sig på att kandidera till riksdagen , därmed betyder det att jag kommer få dra ner betydligt på min politiska aktivitet under valåret 2014 för barnens bästa. Det går alltså inte ihop med min första målsättning om högre aktivitet som ny kandidat, och det var mer taktiskt att vänta.
- Opinionssiffrorna för Alliansen har sett sådär ut senaste året, vilket betyder att jag i så fall hade kandiderat för ett parti och block i stark motvind. Om valresultatet blir lägre från ett val till ett annat så försöker partier ofta hitta syndabockar och göra sig av med folk i ren ilska, oavsett om det är personer eller politik som behöver förbättras. Jag var inte beredd att riskera att bli en av många påhittade syndabockar som ska offras för att medier och väljare ska se att partiet tar tag i opinionsproblemen. I M upplever jag att det är utförd politik och ideologisk förankring som behöver förbättras, för man har bra folk i partiet och många duktiga ledarpersonligheter med kloka idéer.
- När opinionssiffrorna är svaga för Alliansen, så behöver man en valrörelse som ska handla om de politiska frågorna på respektive nivå. Då bör ett parti av taktiska skäl inte hantera frågor kring varför personer som bytt parti fick kandidera i valet, utan då bör man fokusera på att marknadsföra sin politik på alla 4 beslutsnivåer och på att föra fram attraktiva reformförslag på sin egen regeringspolitik. Hur ska skolan bli bättre? Hur ska sjukvården bli bättre? Hur ska vägnätet bli bättre? Hur ska integrationen bli bättre? Hur löser man den stora bostadsbristen i städerna som gör att ungdomar inte kan flytta hemifrån? Hur löser man den höga arbetslösheten bland ungdomar och invandrare? Hur ska samarbetet inom EU kring den interna marknaden bli bättre för att öka export och import mellan länderna? Hur ska Sverige kunna dra mer nytta av att vara med i EU? Hur kan man underlätta den administrativa bördan för företag och nyanställning av personal i mindre bolag? Det är kring politiken som valrörelser bör handla, för det är det som i slutändan gör skillnad för befolkningen.
- Jag vill inte påverka valresultatet för M 2014, varken positivt eller negativt egentligen. Negativt skulle det kunna påverka om medier väljer att fokusera på att man tagit in en tidigare konkurrent på valsedlarna, den diskussionen tror jag dock skulle avta efter ett par veckor. Positivt skulle det kunna påverka om de lokala väljarna får en felaktig uppfattning av att mitt namn på valsedeln betyder att M öppnat upp för att börja fundera mer kring migrationsfrågorna, vilket tyvärr inte är fallet utan precis som 6 andra partier i riksdagen lämnar man fältet helt öppet för SD att locka alla väljare som är missnöjda med hur politikerna hanterat migrationsfrågorna trots att undersökningar i 30 år visat att moderatväljare i mycket hög omfattning vill se en lägre invandring. Reinfeldt verkar låst i frågan och det kommer sannolikt bli hans fall, och istället för att lyssna på väljare och medlemmar har han pressat moderatkommuner att börja ta emot flyktingar mot deras vilja. Jag tycker givetvis att det är ärovärt att ta emot flyktingar, det tror jag de allra flesta tycker i alla partier, men det är inte ett speciellt demokratiskt ledarskap och inte speciellt lyhört för medlemmarnas eller kommuninvånarnas vilja att pressa politiker uppifrån att helt byta ut sin politik efter ett val. Hur löser M problemen med massarbetslöshet bland invandrare, eller problemen med bilbränder och stenkastning? Genom att skicka ut glättig information om att asiater startar upp restauranger, ungefär så djupt är det nuvarande M-arbetet för att förbättra integrationen vilket är problematiskt eftersom företagsamma asiater sällan är bland de grupper som fastnar i bidrag. I förlängningen gör alliansens och vänsterblockets avsaknad av integrationsintresse att SD kan växa sig riktigt stora och med tiden skapa ett tredje politiskt block, som har en inriktning som kan bli väldigt olik nuvarande höger och vänster. Jag är djupt högerliberal och intresserad av migrationsfrågor eftersom jag själv bott utomlands 10 år i 5 länder, och gick med i M trots nuvarande avsaknad av politik inte tack vare och jag hoppas på ett "ännu nyare moderaterna" som vågar vara högerliberala och som minskar byråkratin i samhället och avskaffar bidrag, och som på ett pragmatiskt sätt tar itu med de svåra samhällsproblemen som vanligt folk utanför villaområdena upplever.
- Och sist men inte minst, under den korta tid jag var genuint politiskt oberoende (ofta kallat "vilde" i media) så upplevde jag hur oerhört skönt det var att få vara ärlig och slippa följa en "partipiska", det var skönt att kunna vara sig själv och att ärligt få säga vad man tycker i olika politiska frågor. När man är invald för ett parti så har man inte den friheten utan i de 8 riksdagspartierna idag har man alltid utfrysnings-, mobbnings-, avstängnings- eller uteslutningshotet emot sig, i media kallas det ibland "partipiskan". Det var så himla skönt att vakna på morgonen och känna att man var fri och lycklig, att jag funderade länge på om det kunde vara skönt med en paus ifrån den politiska miljön eller om jag skulle fortsätta. Man kan ju alltid ställa upp senare eftersom det konstant saknas nämndledamöter pga avhopp i alla partier. Jag ångrar inte att jag gick med i moderaterna på något sätt alltså, men en liten vilopaus från politiken kan vara skön känner jag och är inget jag kommer att ångra i längden. Jag gick med i KDU på 90-talet för att M på den tiden behövde en social röst i form av KD som komplement, nu är M mycket mjukare vilket jag tycker är väldigt positivt. Jag gick med i SD 2006 trots att det var ett ideologiskt svårt steg, för att jag ville påverka SD att bli ambitiösare och påverka Sverige genom att föra upp migrationsfrågorna och den svaga integrationen på den politiska dagordningen, jag lämnade när jag kände att mina mål var uppfyllda. Jag gick senare med i M 2012 för att det ideologiskt finns många högerliberala åsiktsfränder i partiet, och för att jag hoppas att partiet ska gå i en ännu bättre riktning vid nästa eller nästnästa partiledarbyte. Reinfeldt har varit jättebra på många områden, inte minst ekonomiskt för landet och när det gäller skattesänkningar till befolkningen, men det vore sannolikt bättre med ett byte snart till Tobias Billström eller Elisabeth Svantesson som genuint verkar ha ett intresse för vår tids största utmaning i form av migration , integration och dess tillhörande höga arbetslöshet, brottslighet och skolproblem. Det går inte att låtsas i all oändlighet som att frågan är oviktig av valtaktiska skäl, det straffar sig i längden i en demokrati att ignorera väljarnas verkliga problem även om svenska väljare verkar ha ett närmast oändligt tålamod med svikna vallöften och politiker som inte lyssnar på dem. Själv hade jag dock inte vågat styra på det sättet, jag tycker det är bättre att lyssna lite för mycket än lite för lite på väljarna.
Jag tycker att väljarna förtjänar en förklaring, och vill lägga ut texten på bloggen ärligt och öppet för alla att läsa så att det inte ska finnas några frågetecken. Ärlighet och öppenhet är bäst i längden, den politiska världen borde ha mer av det!
Jag hade inte fått någon respons eller indikationer åt något håll från valkommittéer när jag tog detta beslut, men när jag i slutet av november anmälde att jag drog tillbaka min kandidatanmälan fick jag höra av en person att jag sannolikt inte skulle ha blivit uppsatt på landstingsvalsedeln. Det var dock inte oväntat eftersom jag nyligen varit landstingsråd för ett konkurrerande parti i just det landstinget, så det var inget jag hade räknat med utan det var kommunen jag hade som mål. Nu njuter jag av en paus istället.
Anledningarna att jag backade ur valen var flera:
- För att kompensera för att man tidigare varit aktiv i ett konkurrerande parti bör man enligt min mening som ny kandidat i ett nytt parti(M) vara mer aktiv än andra kandidater, det är min målsättning som jag tycker är rimlig. Jag är småbarnsförälder och föräldraledig, min fru siktade in sig på att kandidera till riksdagen , därmed betyder det att jag kommer få dra ner betydligt på min politiska aktivitet under valåret 2014 för barnens bästa. Det går alltså inte ihop med min första målsättning om högre aktivitet som ny kandidat, och det var mer taktiskt att vänta.
- Opinionssiffrorna för Alliansen har sett sådär ut senaste året, vilket betyder att jag i så fall hade kandiderat för ett parti och block i stark motvind. Om valresultatet blir lägre från ett val till ett annat så försöker partier ofta hitta syndabockar och göra sig av med folk i ren ilska, oavsett om det är personer eller politik som behöver förbättras. Jag var inte beredd att riskera att bli en av många påhittade syndabockar som ska offras för att medier och väljare ska se att partiet tar tag i opinionsproblemen. I M upplever jag att det är utförd politik och ideologisk förankring som behöver förbättras, för man har bra folk i partiet och många duktiga ledarpersonligheter med kloka idéer.
- När opinionssiffrorna är svaga för Alliansen, så behöver man en valrörelse som ska handla om de politiska frågorna på respektive nivå. Då bör ett parti av taktiska skäl inte hantera frågor kring varför personer som bytt parti fick kandidera i valet, utan då bör man fokusera på att marknadsföra sin politik på alla 4 beslutsnivåer och på att föra fram attraktiva reformförslag på sin egen regeringspolitik. Hur ska skolan bli bättre? Hur ska sjukvården bli bättre? Hur ska vägnätet bli bättre? Hur ska integrationen bli bättre? Hur löser man den stora bostadsbristen i städerna som gör att ungdomar inte kan flytta hemifrån? Hur löser man den höga arbetslösheten bland ungdomar och invandrare? Hur ska samarbetet inom EU kring den interna marknaden bli bättre för att öka export och import mellan länderna? Hur ska Sverige kunna dra mer nytta av att vara med i EU? Hur kan man underlätta den administrativa bördan för företag och nyanställning av personal i mindre bolag? Det är kring politiken som valrörelser bör handla, för det är det som i slutändan gör skillnad för befolkningen.
- Jag vill inte påverka valresultatet för M 2014, varken positivt eller negativt egentligen. Negativt skulle det kunna påverka om medier väljer att fokusera på att man tagit in en tidigare konkurrent på valsedlarna, den diskussionen tror jag dock skulle avta efter ett par veckor. Positivt skulle det kunna påverka om de lokala väljarna får en felaktig uppfattning av att mitt namn på valsedeln betyder att M öppnat upp för att börja fundera mer kring migrationsfrågorna, vilket tyvärr inte är fallet utan precis som 6 andra partier i riksdagen lämnar man fältet helt öppet för SD att locka alla väljare som är missnöjda med hur politikerna hanterat migrationsfrågorna trots att undersökningar i 30 år visat att moderatväljare i mycket hög omfattning vill se en lägre invandring. Reinfeldt verkar låst i frågan och det kommer sannolikt bli hans fall, och istället för att lyssna på väljare och medlemmar har han pressat moderatkommuner att börja ta emot flyktingar mot deras vilja. Jag tycker givetvis att det är ärovärt att ta emot flyktingar, det tror jag de allra flesta tycker i alla partier, men det är inte ett speciellt demokratiskt ledarskap och inte speciellt lyhört för medlemmarnas eller kommuninvånarnas vilja att pressa politiker uppifrån att helt byta ut sin politik efter ett val. Hur löser M problemen med massarbetslöshet bland invandrare, eller problemen med bilbränder och stenkastning? Genom att skicka ut glättig information om att asiater startar upp restauranger, ungefär så djupt är det nuvarande M-arbetet för att förbättra integrationen vilket är problematiskt eftersom företagsamma asiater sällan är bland de grupper som fastnar i bidrag. I förlängningen gör alliansens och vänsterblockets avsaknad av integrationsintresse att SD kan växa sig riktigt stora och med tiden skapa ett tredje politiskt block, som har en inriktning som kan bli väldigt olik nuvarande höger och vänster. Jag är djupt högerliberal och intresserad av migrationsfrågor eftersom jag själv bott utomlands 10 år i 5 länder, och gick med i M trots nuvarande avsaknad av politik inte tack vare och jag hoppas på ett "ännu nyare moderaterna" som vågar vara högerliberala och som minskar byråkratin i samhället och avskaffar bidrag, och som på ett pragmatiskt sätt tar itu med de svåra samhällsproblemen som vanligt folk utanför villaområdena upplever.
- Och sist men inte minst, under den korta tid jag var genuint politiskt oberoende (ofta kallat "vilde" i media) så upplevde jag hur oerhört skönt det var att få vara ärlig och slippa följa en "partipiska", det var skönt att kunna vara sig själv och att ärligt få säga vad man tycker i olika politiska frågor. När man är invald för ett parti så har man inte den friheten utan i de 8 riksdagspartierna idag har man alltid utfrysnings-, mobbnings-, avstängnings- eller uteslutningshotet emot sig, i media kallas det ibland "partipiskan". Det var så himla skönt att vakna på morgonen och känna att man var fri och lycklig, att jag funderade länge på om det kunde vara skönt med en paus ifrån den politiska miljön eller om jag skulle fortsätta. Man kan ju alltid ställa upp senare eftersom det konstant saknas nämndledamöter pga avhopp i alla partier. Jag ångrar inte att jag gick med i moderaterna på något sätt alltså, men en liten vilopaus från politiken kan vara skön känner jag och är inget jag kommer att ångra i längden. Jag gick med i KDU på 90-talet för att M på den tiden behövde en social röst i form av KD som komplement, nu är M mycket mjukare vilket jag tycker är väldigt positivt. Jag gick med i SD 2006 trots att det var ett ideologiskt svårt steg, för att jag ville påverka SD att bli ambitiösare och påverka Sverige genom att föra upp migrationsfrågorna och den svaga integrationen på den politiska dagordningen, jag lämnade när jag kände att mina mål var uppfyllda. Jag gick senare med i M 2012 för att det ideologiskt finns många högerliberala åsiktsfränder i partiet, och för att jag hoppas att partiet ska gå i en ännu bättre riktning vid nästa eller nästnästa partiledarbyte. Reinfeldt har varit jättebra på många områden, inte minst ekonomiskt för landet och när det gäller skattesänkningar till befolkningen, men det vore sannolikt bättre med ett byte snart till Tobias Billström eller Elisabeth Svantesson som genuint verkar ha ett intresse för vår tids största utmaning i form av migration , integration och dess tillhörande höga arbetslöshet, brottslighet och skolproblem. Det går inte att låtsas i all oändlighet som att frågan är oviktig av valtaktiska skäl, det straffar sig i längden i en demokrati att ignorera väljarnas verkliga problem även om svenska väljare verkar ha ett närmast oändligt tålamod med svikna vallöften och politiker som inte lyssnar på dem. Själv hade jag dock inte vågat styra på det sättet, jag tycker det är bättre att lyssna lite för mycket än lite för lite på väljarna.
Jag tycker att väljarna förtjänar en förklaring, och vill lägga ut texten på bloggen ärligt och öppet för alla att läsa så att det inte ska finnas några frågetecken. Ärlighet och öppenhet är bäst i längden, den politiska världen borde ha mer av det!
Jag hade inte fått någon respons eller indikationer åt något håll från valkommittéer när jag tog detta beslut, men när jag i slutet av november anmälde att jag drog tillbaka min kandidatanmälan fick jag höra av en person att jag sannolikt inte skulle ha blivit uppsatt på landstingsvalsedeln. Det var dock inte oväntat eftersom jag nyligen varit landstingsråd för ett konkurrerande parti i just det landstinget, så det var inget jag hade räknat med utan det var kommunen jag hade som mål. Nu njuter jag av en paus istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)