Min ideologiska inriktning

Min grundsyn: Ingen människa passar helt in i ett fack på något vis, inte heller ideologiskt. De som säger att "jag håller med partiet X till 100%" eller "jag är 100% socialist/liberal/konservativ/nationalist" vet antingen för lite om de olika partiernas politik eller för lite om olika politiska ideologier eller bägge delar. Alla människor är påverkade av olika ideologier, kulturer och tankegångar och därför kan ytterst få placeras in i ett enda politiskt fack.

Min ideologiska mix ser ut såhär:(inom parentes anger jag delar ur ideologin som jag gillar extra mycket)

• 50% libertarianism (mycket låga skatter, minimal offentlig sektor, frivillighet i utgifter och tjänster, hög personlig frihet. Se även nyliberalism som är närbesläktat.)
• 30% konservativism  (milda samhällsförändringar, kristendomsinspirerad etik & moral, realistisk politik, tradition, fokus på beprövade metoder)
• 10% nationalism  (av den franska och amerikanska typen som tenderar mer åt patriotism, att enas kring traditionerna, kulturen, medborgarskapet och samhällets positiva värden oavsett etniskt ursprung och samhällsklass)
• 10% socialliberalism (socialt ansvarstagande, ekonomisk miniminivå för alla, samma utbildningsmöjligheter för alla)

Jag har om möjligt valt att försöka skriva upp mer renodlade ideologier framför de blandade ideologiska begreppen (utom den sista). Det finns diverse andra beteckningar och blandideologier av olika slag som jag hade kunnat skriva upp istället för några av ovanstående. T.ex. värdekonservativism, marknadsliberalism, kulturell nationalism, men listan på ca 25st ideologiska inriktningar/blandningar jag känner viss samhörighet med skulle bli för lång...

Med tanke på hur många människor som levt på vår jord är det ändå fascinerande att man kunnat definiera ett relativt litet antal ideologier i förhållande till de miljarder människor som levt och lever, det visar att olikheterna människor emellan inte alltid behöver vara så stora trots stora avstånd och flera hundra års mellanrum i vissa fall. Men det är klart att möjligheten att kommunicera över långa avstånd och mellan olika kulturer sannolikt gör att man numera hämtar politiska idéer från varandra över nations- och språkgränserna mer än man gjorde innan man uppfann internet och flygplan. Sedan har ju i alla tider barnen lärt sig av sina föräldrar, som lärt sig av sina föräldrar, prinsar har lärt sig av kungen, presidenter har lärt sig av varandra, osv. Vissa likheter i grundvärderingar får en naturlig spridning.